Vattenfall Värme Sverige närmar sig målet att fånga in och lagra koldioxid från förbränning av biobränslen, så kallad bio-CCS. Om ansökan till EU:s innovationsfond godkänns, sker byggstart inom fyra år.
Det är i ett nytt avsnitt av EnergiStrategiPodden som Ulrika Jardfelt, chef för Vattenfalls fjärrvärmeverksamhet i Sverige, berättar om hur nära företaget är en lösning för att kunna börja arbeta med bio-CCS. Genom bio-CCS minskar man koldioxidhalten i atmosfären. Det beskrivs som en möjlig lösning för att sakta ner den globala uppvärmningen och är en viktig pusselbit för Sverige att nå klimatmålen.
Ulrika Jardfelt har under hela sin karriär brunnit för att få bidra till att minska klimatförändringarna, och det var en av anledningarna till att hon började arbeta på Vattenfall i sin nuvarande roll för två år sedan. Då hade Vattenfall redan erfarenhet av flera försök till koldioxidinfångning och -lagring, projekt som stoppats. Nu finns det ett annat driv i frågan i samhället, inte minst i skenet av en accelererande klimatkris.
– Ska vi klara Parisavtalet och hålla oss under 2 graders uppvärmning då måste vi ta bort koldioxid från atmosfären. Det räcker inte med att minska utsläppen. Att vara i energibranschen är fantastiskt, för det betyder att man kan göra stor skillnad, säger hon.
– Nu kan vi på Vattenfall nyttja all vår tidigare erfarenhet och kunskap på området, och göra det med biobränslen för att få negativa utsläpp. Så när jag bad vår forskningsavdelning om förslag på hur vi skulle kunna jobba med bio-CCS på våra biobränsleanläggningar gick det extremt fort att få fram konkreta tekniska lösningar.
Trygg med beprövad teknik
I våras genomfördes ett forskningsprojekt kopplat till Vattenfall Värmes avfallsanläggning i Uppsala, där man utredde de tekniska förutsättningarna. Nu förbereds en ansökan till EU:s innovationsfond för att få bygga en infångningsanläggning på anläggningen. Om ansökan godkänns kommer det att gå snabbt, då ska byggstart ske inom fyra år. Studien visar att med en sådan satsning skulle det betyda att hela Uppsala totalt sett blir negativ i sina utsläpp. Med bio-CCS-teknik skulle man fånga in och lagra mer koldioxid än vad som släpps ut i staden i övrigt.
– Själva infångningen känner vi oss trygga med, tekniken är känd och beprövad. Vi vet hur vi ska bygga, vilka leverantörer vi ska använda och vilken hamn vi ska skeppa ut ifrån. Vi har också ett starkt stöd från Uppsala kommun. Däremot finns frågetecken kvar gällande lagring och finansiering.
Stort behov av lagringsplatser
I januari i år överlämnade Klimatpolitiska utredningen sitt förslag till regeringen: Vägen till en klimatpositiv framtid. Där betonas att förutom kraftiga minskningar på utsläppssidan krävs kompletterande åtgärder, bland annat bio-CCS. Utredningen föreslår att finansieringen ska ske med statliga medel. När det gäller lagring så satsar exempelvis norska energibolag på utrymmen långt under havsbotten, tio mil rakt ut i Nordsjön i höjd med Bergen.
– Om man vill lagra koldioxid, då måste det finnas lagringsplatser. Där har vi inte ännu en utvecklad affär i Sverige, det är inte bara att ”handla upp”. Men vi har en dialog med ett antal olika aktörer som utvecklar lagringsplatser så det känns positivt.
Behovet av kolsänkor har blivit tydligt även internationellt. På Vattenfall Värme finns ett nära samarbete i klimatfrågan med kollegorna i Tyskland och Nederländerna. Där finns dock andra utmaningar och prioritet ligger på att först fasa ut fossila bränslen och att skilja ut koldioxid från naturgas.
– Jag är djupt övertygad om att vi måste göra det här, bio-CCS är vägen framåt. Om alla instanser i samhället bidrar så går det att genomföra, inte minst i skenet av klimatkrisen. Så länge det handlar om pengar är det inte svårt. Då handlar det om prioriteringar och vilja, säger Ulrika Jardfelt.
