För 140 år sedan skedde ett under i ett bomullsspinneri vid ån Viskan i Rydal. En industrilokal lystes upp av elektrisk belysning. Det var första gången i Sverige och energin kom från vatten. Med trefasteknikens hjälp skulle vattenkraften snart elektrifiera hela landet.
Ungefär samtidigt som amerikanarna började ta tillvara vattenenergin vid de mäktiga Niagarafallen för att producera el tände en driftig fabrikör tre båglampor i sitt bomullsspinneri vid ån Viskan i Rydal, Västergötland.
En generator för likström, kopplades till turbinen och landets första elektriska inomhusbelysning gick igång
Redan 1834 hade företaget startat Sveriges första mekaniska bomullsväveri i Rydboholm, ett par mil norrut längs Viskan. För att slippa importera dyrt bomullsgarn behövde hans företag, Rydahls Manufaktur, ett spinneri och hittade en lämplig tomt vid ett vattenfall i Rydal där maskinerna kunde drivas av ett vattenhjul och remdrift.
Hjulet och den direkta kraftöverföringen ersattes efterhand av vattenturbiner och 1882 skrevs svensk industrihistoria när en dynamomaskin, en generator för likström, kopplades till turbinen och landets första elektriska inomhusbelysning gick igång inne i spinneriet. Båglamporna som användes kan beskrivas som en slags lysrör.
Ersatte brandfarliga fotogenlampor
Det var både första gången som elektriskt ljus användes som belysning inomhus för dagligt bruk och första gången som elen kom från vattenkraft. Nu kunde spinneriet plocka ner sina brandfarliga fotogenlampor, som inte var särskilt idealiska i en industrilokal full av bomull. Vattenturbinerna medgav jämn och tillförlitlig kraft, annars var man på den tiden hänvisad till ångmaskiner och batterier för att driva glödlampor och föregångaren båglampan.
I Sverige hade man installerat kraftiga båglampor vid sågverk i Dalarna och Hälsingland på 1870-talet för att förlänga arbetsdagen
Båglampan, där en elektrisk ljusbåge skapas mellan två kolelektroder, gav ett mycket starkt och ojämnt ljus och användes därför bara utomhus. I Sverige hade man exempelvis installerat kraftiga båglampor vid sågverk i Dalarna och Hälsingland på 1870-talet för att förlänga arbetsdagen och kunna sortera timret efter mörkrets inbrott.
Producerar el än i dag
I Rydal hade man däremot lagt grunden till en mer långsiktig verksamhet. Några decennier senare, år 1916, byggde Rydahls Manufaktur AB ett nytt vattenkraftverk på samma plats för att säkra kraftförsörjningen till bolagets bomullsspinneri. Sedan dess har kraftverket byggts om och uppdaterats många gånger och ägs idag av Vattenfall som fortsätter driva det kommersiellt för att producera el till det allmänna nätet.
Turbinen är fortfarande den svensktillverkade kaplanturbin som installerades 1928
Intressant nog används än idag samma dammbyggnad som då och turbinen är fortfarande den svensktillverkade kaplanturbin som installerades 1928. Kaplanturbinen är en typ av propellerturbin med vertikal axel som är perfekt vid låga fallhöjder, som i Viskan. Fallhöjden vid Rydals kraftverk är 4,5 meter vilket genererar en årlig produktion om 2,3 GWh.
Industrin ledde elektrifieringen
Även om vattenkraften blev ett lyft jämfört med att producera el med hjälp av ångmaskiner och batterier så gällde principen ett kraftverk per användare i stort sett hela 1880-talet ut. Det gick inte att transportera strömmen några längre sträckor med hjälp av dåtidens teknik med likström vid låga spänningar.
Industrierna var helt enkelt tvungna att placera sig vid vattendragen om man ville ha el från vattenkraft
Industrierna var helt enkelt tvungna att placera sig vid vattendragen om man ville ha el från vattenkraft. För hushållen var elektrifieringen inte aktuell. Även om Sverige var först i världen med nästintill heltäckande elektrifiering bland allmänheten var det först på 1950-talet som exempelvis elspisarna började slå igenom på allvar. Nej, till en början drevs elektrifiering helt och hållet av industrin.
Genombrott för vattenkraften
År 1893 lyckades Sveriges svar på Thomas Edison, uppfinnaren Jonas Wenström, som då jobbade vid Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, ASEA, överföra elektrisk ström från en kraftstation vid Hällsjön i Dalarna till gruvorna i Grängesberg, en sträcka på hela 15 kilometer.
Växelströmmen kunde med hjälp av trefassystemet transformeras från lågspänning till högspänning och överföras betydligt längre
Det gjordes möjligt genom Jonas Wenströms utveckling av trefastekniken för högspänd växelström. Innan dess användes endast likström, som var bra för att driva motorer och maskiner i industrierna men inte kunde överföras längre sträckor. Växelströmmen kunde däremot med hjälp av trefassystemet transformeras från lågspänning till högspänning och överföras betydligt längre.
Tio år senare fanns ett femtiotal vattenkraftanläggningar runt om i landet. Grunden var lagd för Sveriges inhemska energikälla vattenkraften och moderniseringen av samhället med landstäckande elektrifiering av järnvägsnätet, snabb industrialisering och elektrifierade hushåll.
Färgbild på Rydals kraftverk: Mattias Ivermark
