Utsläppsrätter är det enskilt viktigaste verktyget för att uppnå klimatmålen. Det ger företagen förutsägbarhet och förbättrar chanserna att nå unionens mål om drastiskt minskade koldioxidutsläpp till år 2030.
Senast 2050 ska EU:s 27 medlemsländer vara klimatneutrala. Målsättningen är ett led i EU:s arbete för att nå Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader.
Ett viktigt verktyg för att pressa ner utsläppen av växthusgaser är systemet för handel med utsläppsrätter. EU ETS, som det kallas, är ett marknadsbaserat instrument som gradvis sänker taket för koldioxidutsläppen från de sektorer som omfattas: Kraft och fjärrvärme, energiintensiva industrier och EU-intern flygtrafik.
Priset sätts av marknaden, utifrån förutsättningar som ges politiskt. Under första veckan i maj steg priset för att släppa ut koldioxid för första gången till över 50 euro per ton.
Nanne Visser’t Hooft, chef för cross commodity vid Business Unit Trading vid Vattenfall i Hamburg, konstaterar att systemet har effekt.
– Tidigare kördes de koleldade kraftverken konstant, medan resten av behovet täcktes med gaseldade tillgångar. Sedan EU ETS infördes har det blivit mer fördelaktigt att använda andra energislag eller söka efter andra alternativ. Tack vare EU ETS har vi sett att många på den europeiska kraftmarknaden har valt att byta från kol till gas de senaste åren.
Utsläppspriset – en balansgång
Omkring 45 procent av utsläppen av växthusgaser från EU-länderna kommer från verksamheter som berörs av EU ETS. För några år sedan var EU ETS hårt kritiserat. År 2017 låg utsläppspriset på cirka 5 euro per ton, ett svagt incitament för företagen att investera i hållbara produktionsmetoder.
Att hitta rätt nivå är en balansakt. 5 euro var för lite, men frågan är om dagens nivå på 50 euro i gengäld är för högt, säger Nanne Visser’t Hooft.
– Det finns en nackdel med det höga priset. Om priserna fortsätter att stiga snabbt kan vissa företag få problem eftersom de inte längre klarar av kostnaderna. I idealfallet skulle priserna stiga långsamt så att företagen fick tid på sig att undersöka hur de kan investera i hållbarhet på ett lönsamt sätt. Det är och förblir en balansgång.
Energisektorn har kommit relativt långt i arbetet med att minska koldioxidutsläppen från produktionen. 2019 minskade utsläppen från energisektorn med nästan 15 procent, tack vare att kol byttes mot förnybara energikällor och gaseldad kraftproduktion. Industriutsläppen minskade i gengäld med knappt 2 procent.
55 procent mindre växthusgaser till 2030
För tillfället pågår förhandlingar inom EU kring bland annat reduktionsfaktorn för utsläppsrätter ska sänkas. Till år 2030 ska utsläppen av växthusgaser minska med minst 55 procent, jämfört med 1990 års nivå. Vattenfall har gjort analysen att det vore mer effektivt med konsekventa sänkningar omgående, än en större sänkning längre fram.
– Vi har bara åtta och ett halvt år på oss att nå EU:s nya mål om minskade koldioxidutsläpp. Det är definitivt nödvändigt att öka reduktionsfaktorn ännu mer för att det ska gå, men vi vill också understryka att det måste göras snarast möjligt, säger Erik Filipsson, politisk rådgivare vid Vattenfall Public & Regulatory Affairs EU.
Sannolikt kommer det att dröja till 2023 innan EU-förhandlingarna är klara. Då borde egentligen en ny linjär reduktionsfaktor redan vara på plats, menar Vattenfalls expertgrupp på politik för minskade koldioxidutsläpp, där både Nanne Visser’t Hooft och Erik Filipsson ingår. Alternativet att välja en mycket högre minskningsfaktor från och med 2026 riskerar att utgöra en nackdel för många företag, menar gruppen. En alltför stor del av reduktionen skjuts därmed också upp till slutet av årtiondet.
– Vi siktar enkelt uttryckt på förutsägbarhet, en framåtriktad och välbalanserad sänkning av taket kombinerat med fler tidiga insatser, säger Erik Filipsson.
EU:s system för handel med utsläppsrätter
Utsläppen av växthusgaser inom EU ska minska med minst 55 procent till år 2030, jämfört med 1990 års nivå. För att nå dit är systemet för handel med utsläppsrätter, EU ETS, ett viktigt instrument. Det omfattar verksamheter som i dag står för omkring 45 procent av utsläppen av växthusgaser från EU-området.
Grundprincipen är enkel: För varje ton koldioxid som släpps ut måste operatören lösa in utsläppsrätter, och släpper man ut mer koldioxid än man har utsläppsrätter till, leder detta till straffavgifter. Hur mycket de kostar avgörs av marknaden, men priset påverkas starkt av tillgången – som beslutas politiskt inom EU.
Företag kan också bedriva handel med sina utsläppsrätter (EUA). Handel pågår varje dag på bland annat European Energy Exchange, EEX, i Leipzig.
Har du koll på vad som egentligen när det kommer till energiskatter? Vilka måste redovisa en energikartläggning varje år?
Läs mer:
> Lagar och skatter
