För att nå de globala miljömålen har EU och Sverige målsättningen att elektrifiera stora delar av industrin och transportsektorn. För att detta ska vara möjligt kommer det att krävas stora mängder energi. En ny rapport gör uppskattningar om Sveriges energibehov år 2045 och vad som behöver göras för att det ska bli möjligt att producera all denna energi.
I den allmänpolitiska debatten brukar man oftast tala om minst en fördubbling av Sveriges elbehov fram till 2045, från dagens cirka 140 TWh till runt 300 TWh. Fast stämmer det? Och om det stämmer, hur ska Sverige på bara ett par decennier kunna lyckas få till så mycket ny elproduktion som krävs för en så storskalig omställning och elektrifiering?
Just det är vad Energimyndigheten, Svenska kraftnät, Energimarknadsinspektionen och Trafikverket utrett i en ny gemensam rapport: Myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektrifiering. Rapporten följer den tidigare regeringens nationella elektrifieringsstrategi från 2022 och är den första i en rad som ska bedöma utsikterna för landets elektrifiering och vad som krävs för att klara såväl klimatmålen som landets försörjning och konkurrenskraft.
Kraftigt ökat elbehov eller avstannad omställning
Så hur mycket energi kommer det att behövas framöver? Ja, det beror på, som det heter. I rapporten levereras två olika scenarier för framtidens elbehov. Båda innebär en historisk ökning, men spannet för hur mycket el som behövs år 2045 är rejält brett: mellan 210–370 TWh.
- Elbehov år 2045: 210 TWh. I ett lägsta scenario beräknas det årliga elbehovet öka med 70 TWh från dagens 140 TWh. Det är långt ifrån den dubblering de flesta räknar med idag och innebär delvis ett misslyckande för satsningen på omställning genom elektrifiering, och då framför allt inom industrin.
- Elbehov år 2045: 370 TWh. I det här scenariot fördubblas Sveriges årliga elbehov redan till 2035 för att sedan öka till 370 TWh år 2045. Den dramatiska ökningen bygger på att hela Sverige, från norr till söder, genomgår en storskalig elektrifiering och att dagens stora planerade elintensiva industrisatsningar blir av.
Stora industrisatsningar styr det ökade elbehovet
Att man i myndighetsrapporten inte är mer precis i sina prognoser beror att det finns en rad stora osäkerheter framöver som kan påverka elbehovet drastiskt.
Vid ett elbehov på 370 TWh år 2045 står industrin enligt prognosen för hela 200 TWh, alltså över hälften av landets totala behov. Och hälften av dem, 100 TWh, utgörs i sin tur av ett fåtal stora elintensiva aktörer, som exempelvis projekten HYBRIT och H2 Green Steel som satsar på fossilfritt stål. Antalet terawattimmar baseras till största del på Svenska kraftnäts anslutningslista, som innehåller önskemål om inkoppling från olika industrisatsningar. Om några av de här planerade jätteprojekten, som tillsammans beräknas stå för nästan en fjärdedel av Sveriges totala elbehov år 2045, inte blir av faller det prognostiserade elbehovet alltså snabbt.
Även elektrifieringen av transportsektorn bidrar i viss mån till det ökade elbehovet, medan bostad- och servicesektorn förväntas ligga kvar på ungefär samma nivå som idag. Energieffektiviseringens roll och potential för att minska elförbrukningen i samhällets olika sektorer kommer att inkluderas först i kommande rapporter under 2023.
Kräver extremt snabb utbyggnad av elproduktionen
För att klara både rapportens lägre nivå med ett behov på 70 extra TWh till 2045 och det högre på 210 TWh krävs en historiskt hög utbyggnadstakt av landets elproduktion och elnät. Rapportens utgångspunkt är att elbehovet främst ska tillgodoses av inhemsk elproduktion. Landbaserad vindkraft bedöms vara helt avgörande för omställningen och det kraftslag som till en början har bäst möjlighet att snabbt bidra med den elproduktion som behövs, eftersom övriga kraftslag oftast har längre ledtider.
På längre sikt kommer dock samtliga kraftslag att behövas. Skulle alla havsbaserade vindkraftsprojekt som planeras bli av kan det ge uppåt 120 TWh år 2045. Ny konventionell kärnkraft och SMR, små modulära rektorer, kan också bidra. Dagens regelverk tillåter totalt tio reaktorer, och en ökning med fyra reaktorer skulle ge ett tillskott på cirka 44 TWh.
Ett problem är att en stor del av dagens befintliga produktionsanläggningar når sin fulla livslängd under den här perioden och behöver ersättas. Den i rapporten antagna livslängden för vindkraftverk är 25 år och för kärnkraft 60 år. Sammantaget kan drygt 80 TWh falla bort och behöva ersättas av ny elproduktion, om inte dagens reaktorer får förlängd livslängd.
Utmaningar och hinder på vägen
För att den snabba omställningen ska fungera krävs det också att elnätet byggs ut i samma takt och att man lyckas göra systemförstärkande åtgärder på rätt ställen. För detta krävs, enligt rapporten, snabbare tillståndsprocesser och mer samplanering av ny elproduktion så att Svenska kraftnät kan arbeta snabbare och mer proaktivt med utbyggnad av elnätet.
Det kommer också att bli allt viktigare att kombinera den ökade andelen variabel elproduktion med lagrings-, stöd- och flexibilitetstjänster för att hålla elsystemet i balans. Med hjälp av energilager kan överskott från vindkraft lagras och effekttoppar hanteras. För mer långsiktig lagring kan också vätgas och pumpkraft komma att spela en viktig roll och på sikt även hjälpa till att hantera säsongsvariationerna.
Dagens långa tillståndsprocesser lyfts fram som det största hindret för såväl land- och havsbaserad vindkraft som för utbyggnaden av elnätet. Detta riskerar, enligt rapporten, att påverka både omställningen i stort och svenska företags möjligheter att investera i elintensiv verksamhet. Vilka effekter dagens höga elpriser kan få på omställningen har inte tagits med i beräkningen denna gång. Inte heller Tidöavtalet och den nuvarande regeringens aviserade politik vad gäller allt från slopade subventioner för havsbaserad vindkraft till ändrade förutsättningar för kärnkraft har tagits i beaktande.
Ta del av hela rapporten på Energimyndighetens webbplats.
Få större förståelse för hur elmarknaden fungerar idag
