Tekniken för att fånga in och lagra koldioxid finns redan. Det är en oerhörd möjlighet för att skapa negativa utsläpp och det är kritiskt att vi verkligen utnyttjar denna teknik till fullo. Men idag fattas en fungerande marknad för att kunna bygga ut och verkligen utnyttja denna möjlighet.
Den biogena koldioxiden är en del av det naturliga kretsloppet: Träd tar upp och binder koldioxid från atmosfären och genom fotosyntes förvandlar den till syre. När trädet sedan dör, frigörs koldioxiden och tas upp av ett annat träd. Detta kretslopp gör att den biogena koldioxiden betraktas som klimatneutral.
Men tänk om vi kunde fånga in och lagra den biogena koldioxiden som uppstår, exempelvis vid produktionen av fjärrvärme, där vi förbränner restprodukter från skogsindustrin. Om vi kunde stoppa koldioxiden från att släppas ut i atmosfären skulle vi skapa negativa utsläpp. Detta är faktiskt redan möjligt med hjälp av bio-CCS (carbon capture and storage).
Vi kommer behöva negativa utsläpp om vi vill nå 1,5-gradersmålen
Tittar vi på IPCC-rapportens olika scenarion blir det tydligt. Vi kommer behöva negativa utsläpp om vi vill nå 1,5-gradersmålen. Så varför har vi ännu inte tagit steget att använda denna teknik i stor skala?
Negativa emissioner kan skapas på två olika sätt – naturliga eller tekniska kolsänkor (bio-CCS hör till de senare). Båda har för- och nackdelar: ex. naturlig skogsplantering är billigt och enkelt, men träden binder bara koldioxiden under sin livslängd. Teknisk borttagning innebär en långvarig lagring, men är än så länge en relativt omogen teknik och därmed också dyrare än till exempel skogsplantering.
Svaret på frågan blir alltså att resultaten antingen blir för kortvarig eller för dyr. Det finns dock ett sätt som skulle göra den billigare – om det utvecklades en marknad för de negativa emissioner som bio-CCS skapar.
De ”hard-to-abate”-utsläppen skulle man kunna neutralisera med bio-CCS:ens negativa emissioner
Alla länder, industrier och företag har utsläpp som man vill reducera. Det ska man självklart fortsätta att arbeta med, men det kommer finnas utsläpp som är väldigt svåra eller omöjliga att bli av med. De ”hard-to-abate”-utsläppen skulle man kunna neutralisera med bio-CCS:ens negativa emissioner.
För att nå Sveriges mål att vara klimatneutralt till 2045 kan bio-CCS bli så mycket mer än bara ett verktyg – det kan bli en helt ny exportindustri. Prognoser visar att Sverige kommer ha cirka 10 miljoner ton utsläpp kvar år 2045, som måste neutraliseras, och här kommer bio-CCS in i bilden. Dess tekniska potential motsvarar hela 30 miljoner ton. Detta överskott skulle kunna exporteras till andra länder och hjälpa dem att nå sina egna klimatmål. Med andra ord, vi kan hjälpa vår värld samtidigt som vi gör en bra affär!
En stor utmaning... är att få ihop hela värdekedjan och finansiering av den
Knäckfrågorna då – hur långt har tekniken och värdekedjan kommit?
Som jag redan förklarat så finns tekniken för infångning av koldioxid redan. Transport från anläggning till hamn är i princip bara vanlig tågtransport av flytande gas. Mellanlager består av tankar som ska hålla gasen under en kortare period och är relativt enkla att konstruera. Fartyg transporterar olika gaser i dag. En stor utmaning som jag kan identifiera idag är att få ihop hela värdekedjan och finansiering av den. Dessutom har länder och projekt kommit olika långt vad gäller slutlagring i berggrunden. Norge är till exempel långt framme, men vi behöver ha fler som är det för att kunna få till en sund konkurrens på slutlagermarknad.
Mycket är alltså redan på plats – eller i varje fall kan det snabbt vara det.
Utmaningen är att få hela värdekedjan att hålla samman och veta vem som finansierar vad och när. Om vi i Sverige ska bygga anläggningar för infångning behöver vi också veta att det finns fartyg och mellanlager. För att inte tala om att det bör finnas certifikat som verifierar att slutlagren är säkra och att koldioxiden faktiskt lagrats.
...vill vi också ha en privat marknad för negativa emissioner
Svenska staten har öronmärkt pengar till att möjliggöra den värdekedja som ännu inte finns: en omvänd auktion ska hållas, där de som lägger det lägsta budet för att fånga, transportera och lagra koldioxid kommer få möjlighet att få statligt stöd under femton år. Det är positivt.
Samtidigt vill vi också ha en privat marknad för negativa emissioner. För att nå dit kommer det behövas köpkraft och där jag ser att det finns två alternativ: Antingen genom en frivillighetsmarknad, där företag köper negativa emissioner för att neutralisera för sina ”hard-to-abate”-utsläpp, eller genom politiska styrmedel, till exempel kvotplikt (att man måste neutralisera sina utsläpp genom att köpa negativa emissioner).
Först då får man den marknad som krävs för att bio-CCS ska få den viktiga roll den förtjänar – där fler projekt skulle komma i gång och mer koldioxid skulle kunna samlas in och lagras.
.png?width=600&height=314&name=Stefan%20Aktea%20Kr%C3%B6nika%20(2).png)
