”Storbolagen bör gå först i ledet för omställningen"

Under bara tolv månader har mycket av det som var löften då nu börjat bli verklighet. Exempelvis har den tidigare så konservativa cementindustrin börjat öppna upp och är redo att påbörja samma resa som stålindustrin – med Vattenfall, LKAB och SSAB:s gemensamma Hybrit-projekt i spetsen.

Eller se på First Movers Coalition,
den sammanslutning av globala storföretag som Vattenfall var med och grundade på COP 26, som har som mål att kraftigt reducera kolanvändandet i de mest fossilbränsletunga industri- och transportsektorerna. Då var antalet medlemmar 25. Nu, bara ett år senare, har antalet vuxit till 65!

Även bland COP 27:s fyra fokusområden märktes att fokus ligger på att leverera och att göra. Det första området var just implementering – att leverera på de åtaganden man gjorde i Glasgow.

I många fall är ju de som bidragit minst till klimatkrisen – till exempel små ö-nationer – de som drabbats hårdast

Det andra området var finansiering och den tredje frågan handlar om de effekter som den pågående klimatkrisen redan skapat och hur de som drabbats kompenseras, så kallat ”loss and damage”. I många fall är ju de som bidragit minst till klimatkrisen – till exempel små ö-nationer – de som drabbats hårdast.

Det fjärde fokusområdet handlade om anpassning. Finansieringen av omställningen behöver gå till teknikutveckling, men också till att parera och kompensera effekterna av klimatpåverkan. Ju långsammare omställning desto mindre pengar till teknikutveckling och desto mer till anpassning.

Politikerna måste bli mer ambitiösa för att inte hamna hopplöst efter företagen som visar vägen

Om mycket under COP 27 var försiktigt optimistiskt är just den fjärde punkten något som ger mig en liten gnagande oroskänsla, utöver att omställningen går för långsamt. De medel som finns är trots allt begränsade och finansieringen behöver göras så smart som möjligt. Och politikerna måste bli mer ambitiösa för att inte hamna hopplöst efter företagen som visar vägen.

Det är därför storföretag är så viktiga. Omställningen behöver ske snabbt och på en global nivå och storbolag bör gå först i ledet. Det är de stora bolagen som behöver investera i framtidens teknik och kan vara långsiktiga när politiska val med jämna mellanrum förändrar den politiska inriktningen. Storbolagen vill driva på eftersom förändring är den enda och rätta vägen för att framtidssäkra bolaget.

Samtidigt så räcker det inte med att varje företag gör förbättringar i sin lilla bubbla. Samarbete är centralt för omställningen. Över landsgränser, från kontinent till kontinent, mellan tidigare bittra konkurrenter och mellan branscher. Information behöver delas och värdekedjor byggas. Dessutom behöver varje värdekedja vara fossilfri. Hela vägen från grundmaterial till slutprodukt och vidare till leverans till kund och hur produkten tas om hand efter att den har slutat fungerat och då återvinns eller får nytt liv.

En av förutsättningarna för att kunna bygga den typen av värdekedjor, och därmed att över huvud taget kunna driva igenom omställningen, är att det finns tillgång till på fossilfri el. Och för att företag som Vattenfall ska kunna leverera det behöver också stål- och cementindustrierna bli fossilfria. Varför? Jo, för fundamenten till våra vindkraftverk och kraftledningsstolpar byggs av cement och vindturbintornen, liksom kraftledningsstolparna, byggs av stål. Ska man peka på en sak som många lyfte under de dagar jag var på COP 27 så är det just att – allt hänger ihop.

Det är därför det är så viktigt att vi arbetar tillsammans, såväl företag som myndigheter och politiker, och gränsöverskridande. 

Bild från COP 27. Från vänster: Thomas Møller, Alfa Laval, Robert Watt, SEI-Stockholm Environmental Institute, Martina Montesino Malmberg, Energimyndigheten, Johan Forssell, Bistånds- och utrikeshandelsminister, Annika Ramsköld, Vattenfall och Martin Pei, SSAB