Vårfloden återvänder nu till Vattenfalls kraftstation Juktan. Genom att tappningen till Juktån rättar sig efter det naturliga årsmönstret ökar den ekologiska nyttan, samtidigt som man har anpassat vattendragets bredd till det reglerade flödet.
Våren 2021 väller vårfloden för första gången på många år fram i Juktån, vid Vattenfalls kraftstation Juktan längs Umeälven. Det beror på att flödet för mintappningen, det vill säga det vatten som leds förbi kraftstationen, förändrats för att efterlikna ett mer naturligt årsmönster. Syftet är att öka den ekologiska nyttan av mintappningen.
Projektet inbegriper också en restaurering av Juktåns nedre delar, där bland annat flodfåran återställts till ett mer naturligt utseende.
Återställda skiftande flöden
När Juktans kraftstation byggdes på 1970-talet var det inte det första ingreppet i Juktån. Vattendraget användes tidigare för storskalig timmerflottning och är därför kraftigt flottningsrensad. De stora stenar som en gång fanns sprängdes sönder för att ge timret fri lejd nedströms.
De naturliga, oreglerade flödena är viktiga för att bibehålla ekologiska processer
De nya förbättringsåtgärderna har genomförts under 2019 och 2020. Våren 2021 blir det första året med en förändrad mintappning. Nu är det upp till bevis för vilken effekten blir i praktiken. Henrik Viklands, miljösamordnare vid Vattenfall, är optimistisk.
– En mintappning har traditionellt ett ganska statiskt flöde, lite högre sommartid och lite lägre vintertid, men utan exempelvis en stor vårflod. De naturliga, oreglerade flödena är viktiga för att bibehålla ekologiska processer och det är dem har vi har velat återinföra här.
Följer årstidsväxlingarna
Projektet är genomfört av Vattenfall tillsammans med övriga kraftbolag med verksamhet i Umeälven, Umeälvens samverkansförening och Umeå Universitet. Forskare vid universitet har arbetat fram det nya vattenflödet. Ett villkor var att kraftproduktionen inte fick påverkas. Över året är det totala vattenflödet detsamma, det nya är att det nu följer årstidsväxlingarna.
Restaureringen av Juktåns nedre delar har också medfört ett ökat antal lekbottnar för harr och öring.
– Det hoppas vi ska ge resultatet i form av mer livskraftiga miljöer för strömvattenorganismer, och i förlängningen gynna fisketurism och sportfiske i området, säger Henrik Viklands.
Frågan är hur vi kan fortsätta att producera den elvolym som samhället behöver, och samtidigt gynna naturmiljön
När det gäller insatser i reglerade vattenflöden finns det ännu mycket att lära, säger Henrik Viklands.
– Frågan är hur vi kan fortsätta att producera den elvolym som samhället behöver, och samtidigt gynna naturmiljön i så stor utsträckning som möjligt. I det arbetet kan vi inte utgå från vad som visat sig fungera i oreglerade vattendrag, utan vi måste lära oss mer om hur miljön ser ut i de reglerade vattendragen för att förstå vilka åtgärder som är meningsfulla. Det är mycket det vi sitter och jobbar med nu, i ett nära samarbete med universitet och miljömyndigheter.