Vallstrand: En färdplan är nyckeln till ett fördubblat elsystem

Martin Vallstrand krönika toppbild

När energisystemet måste förändras och utökas på ett så övergripande sätt som nu är en nationell färdplan en nödvändighet.

Energibranschen var överens om ATT det behövs en färdplan, nu återstod att enas om HUR den ska se ut och tillämpas

När vi på Vattenfall för ett drygt år sedan argumenterade för att det kommer att behövas en nationell färdplan för att möta framtidens energibehov fanns känslan av att vi stack ut hakan, att vi skulle förvänta oss att stöta på motstånd. I stället upptäckte vi att många höll med. Ett halvår senare, när vi utvecklade våra tankar under ett seminarium under Almedalsveckan i somras var känslan att det rådde konsensus kring frågan. Energibranschen var överens om ATT det behövs en färdplan, nu återstod att enas om HUR den ska se ut och tillämpas.

En av utmaningarna med att möta ett energibehov som kommer att fördubblas fram till 2045 är att man behöver tänka både kort- och långsiktigt. Till att börja med handlar det om den närmaste tioårsperioden, då den första vågen av industrisatsningar kommer göras som kräver både mycket energi och omfattande vätgasproduktion. En stor del av det ökade energibehovet – drygt hälften – kommer uppstå just i industrins omställning där fossila råvaror ska ersättas av fossilfri vätgas.

Även när det inte blåser eller solen inte skiner ska det finnas el till rimliga priser

Vätgasen innebär också en möjlighet. Genom att den går både att lagra och transportera kan man bygga systemen för den på ett annorlunda sätt om man jämför med el. För att kunna producera mer vätgas och möta elbehovet på kort sikt behöver vi snabbt komma i gång med utbyggnaden av de kraftslag som faktiskt kan byggas ut nu, till skillnad från kärnkraft som är mer tidskrävande. Det innebär sol- och vindkraft, framför allt landbaserad, men också havsbaserad. De grenarna behöver byggas ut snabbt och utan att fastna i långa tillståndsprocesser. Vi måste också se till att det finns sätt att göra energitillgången planerbar och leveranssäker. Även när det inte blåser eller solen inte skiner ska det finnas el till rimliga priser – och då behöver vi hitta flexibilitetslösningar och energilager.

Traditionellt sett har det varit kraftproduktionen som styrts upp och ned beroende på hur mycket konsumenterna efterfrågar. Framöver tror jag att vi kommer vara tvungna att både reglera och planera produktionen, men också konsumtionen. Stora konsumenter kan till exempel bättre reglera när man använder enorma mängder el och styra den konsumtionen till tider då övrig konsumtion är lägre. Om en så stor del av elanvändningen kommer gå till vätgasproduktion är det en nödvändighet att vätgasproduktionen planeras och körs när det finns stor tillgång på el. Det blir så klart lättare i och med att vätgasen är lagringsbar.

Bara för att kärnkraften har långa ledtider innebär det inte att vi kan vänta med att börja bygga den

Den långsiktiga planen vi behöver ha på plats gäller från 2035 och framåt. Bara för att kärnkraften har långa ledtider innebär det inte att vi kan vänta med att börja bygga den. Tvärtom. Just för att det kommer ta tid att få ny kärnkraft på plats behöver vi parallellt med utbyggnaden av de väderberoende kraftslagen också utveckla kärnkraft. Vattenfall tittar just nu på att bygga ny kärnkraft i Ringhals i början på 30-talet. En avgörande faktor för den utvecklingen är finansieringen. Som land behöver vi samla oss och se på hur kärnkraften långsiktigt kan byggas rent ekonomiskt. Regeringens färdplan för just kärnkraften är ett steg i rätt riktning.

Utan en färdplan, utan den balans och tro den erbjuder, tror jag utvecklingen snarare kommer gå mot att optimera och utveckla det nuvarande systemet

För att kunna skapa och genomföra en färdplan krävs det samarbete. Inom energibranschen. Mellan alla myndigheter som har hand om energifrågor. Med regeringen och näringslivet sida vid sida. Färdplanen behöver kunna få brett politiskt stöd hos de flesta partier och bland folket. Utan en färdplan, utan den balans och tro den erbjuder, tror jag utvecklingen snarare kommer gå mot att optimera och utveckla det nuvarande systemet. Då blir det förvaltning i stället för förnyelse. Det blir förändringar i marginalen i stället för justeringar av hela kartan, och investeringar i andra länder, på andra marknader, i stället för här.

Med en färdplan blir läget ett annat. Då kan Sverige än en gång bli ett föregångsland, genomföra den transformativa utvecklingen, producera mer vätgas och leda omställningen av såväl globala järn - och stålbranschen som kemisektorn och utvecklingen av nya fossilfria bränslen.

Vi [Sverige] har ett unikt bra utgångsläge med ett fossilfritt elsystem...

Sverige har unikt goda förutsättningar för att producera el och vätgas med fossilfria kraftslag till en lägre kostnad än många andra länder. Vi har stor landyta och långa kuster där man kan bygga vindkraft. Vi har ett unikt bra utgångsläge med ett fossilfritt elsystem med flexibel vattenkraft och erfarenhet från att bygga och driva kärnkraft.

För att starta omställningen behöver elsystemet växa så att produktionen finns på plats när den ökade efterfrågan på el kommer. Den springande punkten är: Hur hanteras risken under inledningsskedet så att investeringarna tar fart?