Publicerad: 2025-10-27 Uppdaterad: 2025-10-27 kl. 08:44
Vätgas lyfts ofta fram som en nyckel till ett fossilfritt samhälle. Men var gör den störst nytta och när är den rätt lösning? Med nya EU-regler och fallande elpriser i Norden börjar bilden klarna. Sverige kan få en viktig roll i den växande vätgasekonomin, men utvecklingen blir ojämn mellan olika sektorer.
När el delas upp i väte och syre genom elektrolys skapas möjligheten att lagra och använda energi i form av vätgas. Om elen är fossilfri blir resultatet ett klimatneutralt bränsle som kan ersätta fossila råvaror i industrin eller fungera som grund för syntetiska bränslen.
I nästa steg kan vätgasen användas för att skapa andra produkter, till exempel metanol, ammoniak eller flygbränsle. Den här typen av processer kallas Power-to-X, där X står för det som elen omvandlas till. Syftet är att ta tillvara på överskott av förnybar el och omvandla den till bränslen och råvaror som kan användas i transportsektorn eller industrin.
Sverige har goda förutsättningar för vätgasproduktion
Kombinationen av låga elpriser, hög andel fossilfri el och tillgång till biogen koldioxid, det vill säga koldioxid som kommer från biologiska källor som skog och avfall, gör Sverige attraktivt för den här typen av projekt.
Men för att potentialen ska bli verklighet krävs stabila regler och samarbete mellan industri, politik och energibolag. Det handlar om att skapa långsiktiga villkor som gör det möjligt att investera, bygga ut elnätet och få lönsamhet i nya tekniker.
Vätgas kan spela en avgörande roll i energiomställningen, men bara i sektorer där den verkligen behövs. Här är några områden där potentialen är som störst:
För uppvärmning och persontransporter är däremot direkt elektrifiering oftast mer effektivt. Den största klimatnyttan uppnås när vätgasen används där alternativen är få.
Jordbruket är en av de sektorer där vätgasen kan göra störst skillnad. EU:s förnybarhetsdirektiv kräver att 42 procent av vätgasen i ammoniakbaserad gödsel ska vara förnybar till 2030.
Sverige, som i dag importerar all sin konstgödsel, kan här bygga upp en inhemsk produktion. Med fossilfri el kan fossilfri ammoniak tillverkas till en av Europas lägsta kostnader, omkring 800 euro per ton, inklusive transport till den europeiska marknaden.
Men ekonomin är fortfarande en tröskel. Den beräknade merkostnaden, det så kallade green premium, handlar om den extra kostnad som uppstår när klimatvänliga alternativ ännu är dyrare än fossila. För ammoniak ligger den på cirka 20–25 procent. Därför blir samarbeten längs värdekedjan viktiga – mellan producenter, lantbrukare och livsmedelsaktörer som vill minska sin klimatpåverkan.
Flyget står inför en stor utmaning: att minska utsläppen utan att tappa räckvidd. Lösningen kan bli syntetiskt flygbränsle, e-SAF (electro-Synthetic Aviation Fuel), som framställs av vätgas och koldioxid och kan ersätta dagens fossila jetbränsle utan att flygplanen behöver byggas om.
En viktig drivkraft är EU:s regelverk ReFuelEU Aviation, som kräver att allt flygbränsle som tankas inom EU gradvis innehåller mer hållbara bränslen. Från 2030 ska minst 1,2 procent vara syntetiskt och andelen ska öka kraftigt mot 2050. Reglerna inför också avgifter för aktörer som inte uppfyller kraven för att driva fram investeringar.
Sverige har goda förutsättningar att producera e-SAF tack vare fossilfri el, men få projekt har förverkligats. Tekniken är fortfarande dyr, upp till tio gånger kostnaden för fossilt bränsle, och utvecklingen bromsas av osäkerhet kring regelverk och stöd. Utmaningen ligger i att skapa investeringsvilja i en marknad som ännu inte är etablerad.
Till havs blir vätgasen viktig genom bränslen som e-metanol, som är syntetiskt framställt metanol, och e-ammoniak, en fossilfri variant av ammoniak som kan användas i fartygsmotorer.
Här spelar EU:s regelverk FuelEU Maritime en central roll. Det kräver att rederier successivt minskar sina utsläpp från 2025 och att en växande andel av bränslet är förnybart. Reglerna gäller alla större fartyg som trafikerar EU-hamnar och ska på sikt skapa en gemensam marknad för hållbara marina bränslen.
På kort sikt väntas LNG (liquefied natural gas), flytande naturgas, vara det billigaste alternativet. Men efter 2040 kan e-metanol bli mer konkurrenskraftigt, särskilt om det produceras med fossilfri el och biogen koldioxid.
Flera rederier satsar redan på metanoldrivna fartyg, och svenska hamnar planerar för att kunna bunkra metanol. Ammoniak kan bli nästa steg, men kräver fortsatt teknisk utveckling och strikta säkerhetslösningar. Det handlar både om att bygga infrastruktur och att skapa säkra system för hantering av nya typer av bränslen.
Sveriges styrka ligger i kombinationen av fossilfri el, teknisk kompetens och växande industriell efterfrågan. Med tydliga spelregler och långsiktiga satsningar kan vätgasen bli en central pusselbit i den svenska energiomställningen – och bidra till ett mer resilient och konkurrenskraftigt energisystem.
