Biotestsjön utanför Forsmarks kärnkraftverk är ingen vanlig skärgårdsvik. Här håller vattnet året om en temperatur som är omkring tio grader högre än i omgivande kustområden – en konstgjord värme som gett upphov till ovanliga ekosystem och gett forskare unika möjligheter att studera effekterna av ett varmare klimat.
I över fyra decennier har Biotestsjön fungerat som ett levande laboratorium. Här växer fiskar snabbare, havsörnar jagar året runt, och forskare har samlat in värdefull kunskap om hur arter påverkas av stigande temperaturer.
Men framtiden är oviss. Vattenfalls tillstånd för att driva verksamheten i nuvarande form löper ut 2045, och om det inte förlängs kommer hela ekosystemet i Biotestsjön att förändras i grunden. Samtidigt kan klimatförändringarna i sig påverka förutsättningarna. Vad händer med livet i sjön om värmen försvinner eller om den blir för hög?
Ett uppvärmt ekosystem
Redan 1977, några år innan Forsmarks första reaktor togs i drift, anlades en inhägnad vattenreservoar i skärgården för att möjliggöra miljöövervakning med förhållanden som recipient för uppvärmt kylvatten. Genom sprängning och muddring formades Biotestsjön, en kvadratkilometer stor bassäng där varmvatten från kärnkraftverkets kylsystem cirkulerar kontinuerligt sedan 1980.
Till skillnad från omgivande havsområde fryser sjön aldrig till is. Det har skapat en ovanlig biologisk miljö, med hög produktion av alger, plankton och sjögräs under stora delar av året. De höga temperaturerna påverkar också vilka arter som trivs, och hur de utvecklas. Men med varma somrar följer också utmaningar med extrema vattentemperaturer. När ekosystemet skiljer sig från det som är typiskt för svenskt vatten blir följden även att vissa arter drivs bort.
Ett unikt fältlaboratorium
För forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) fungerar Biotestsjön som ett unikt fältlaboratorium. Här studeras hur ekosystem påverkas av varmare vatten, något som blir alltmer relevant i takt med klimatförändringarna.
”I Biotestsjön kan vi följa hur reproduktion och tillväxt förändras när vattnet blir varmare. Vissa arter överlever och frodas, medan andra drivs bort,” förklarar Anders Adill, miljöanalytiker och biolog vid SLU:s kustlaboratorium.
Fram till 2004 var sjön avgränsad från Östersjön av ett galler, vilket hindrade fisk från att simma fritt mellan Biotestsjön och omgivande områden. När gallret togs bort märktes snabbt förändringar i fisksamhället. Vinteraktiva arter som öring och sik söker sig till det varma vattnet under kalla månader, medan värmetåliga arter som abborre och mört dominerar på sommaren.
Långsiktig data och ett globalt unikt forskningsfält
Det finns inga andra kärnkraftverk i närliggande länder med en avgränsad sjö kopplad direkt till havet. Tack vare att Biotestsjön har övervakats kontinuerligt sedan 1970-talet finns i dag en omfattande databas med information om temperaturer, arter och biologiska processer över flera decennier. Det gör platsen unik för studier av långsiktiga förändringar i nordiska vattenmiljöer.
Biotestsjön fungerar också som ett viktigt lekområde för flertalet arter regionalt i Forsmarks skärgård, men med vissa begränsningar. Det varma vattnet möjliggör omfattande reproduktion under våren och lång tillväxtsäsong under året, men sommartid kan de extremt höga vattentemperaturerna skapa stor stress för vissa arter. Det har en stor påverkan för vilka fiskarter som uppehåller sig i anläggningen och förökar sig.
Ett paradis för fåglar
Det permanenta öppna vattnet gör Biotestsjön till en magnet för många fåglararter. Särskilt havsörnen har hittat en plats här som de trivs på, där jakten på lämplig föda aldrig avstannar.
”Det finns ingen tätare havsörnspopulation i Sverige än vid Forsmark. Tack vare Biotestsjön får örnarna tillgång till mat hela året,” säger Mattias Grunander, miljöingenjör.
Förutom havsörn syns också arter som mellanskarv, knölsvan och vigg i rikliga mängder. Fåglarna drar nytta av att isen aldrig lägger sig och att födotillgången är höga och stabila – åtminstone så länge temperaturen håller sig inom rimliga gränser.
Vad händer efter 2045?
Vattenfalls tillstånd för kärnkraftsverksamheten i Forsmark gäller till 2045. En ansökan om att förlänga tillståndet med ytterligare 20 år ligger nu hos myndigheterna. Vad som händer därefter är ännu oklart.
Om reaktorerna stängs ner, försvinner också det varma kylvattnet som skapat Biotestsjöns unika miljö. Det skulle innebära en drastisk förändring för både ekosystemet och de forskningsmöjligheter som byggts upp under nästan 50 år. Samtidigt finns även framtida risker kopplade till fortsatt uppvärmning.
Biotestsjön är ett ovanligt exempel på hur mänsklig infrastruktur, i detta fall ett kärnkraftverk, både kan skapa och påverka naturvärden. Här möts klimatforskning och fågelliv i en miljö som trots sin artificiella karaktär blivit central för både arter och kunskapsutveckling - men som också ställer viktiga frågor inför framtiden.
> Läs artikeln om biotestsjön av The Edit här.
