Hur ofta kolliderar fåglar med vindkraftverk till havs? Det har länge varit svårt att få ett tydligt svar på. Men med hjälp av värmekameror och AI har forskare nu kunnat följa fåglarnas rörelser dygnet runt i Nordsjön. Resultaten ger nya insikter om kollisionsriskerna och hur fågellivet kan skyddas.
Varje vår och höst flyttar miljontals fåglar över Nordsjön. Många passerar områden med havsbaserade vindkraftverk, men vad som händer när fåglarna närmar sig rotorbladen har länge varit svårt att undersöka.
På land kan forskare leta efter fåglar som kolliderat med vindkraftverk. Till havs är det betydligt svårare. Fåglar som faller i vattnet kan sjunka eller föras bort av strömmar, vilket gör att spåren snabbt försvinner. Därför har bedömningar av kollisionsrisker till stor del byggt på teoretiska modeller snarare än direkta observationer.
Nu har en studie vid vindkraftparken Hollandse Kust Zuid utanför Nederländernas kust visat hur ny kamerateknik kan bidra till att fylla kunskapsluckorna. Bakom studien står Vattenfall tillsammans med Wageningen Environmental Research och teknikföretaget Wildlife Imaging Systems.
Värmekameror följer fåglarna dygnet runt
Under nio månader övervakades ett av vindkraftverken med hjälp av 16 värmekameror. Tolv kameror riktades utåt för att upptäcka fallande föremål, medan fyra riktades uppåt för att följa fåglarnas rörelser nära rotorbladen.
Till skillnad från vanliga kameror fungerar värmekamerorna även i mörker och vid dålig sikt, exempelvis i dimma och regn. Med hjälp av artificiell intelligens kunde systemet automatiskt upptäcka och analysera rörelser från bland annat fåglar och fladdermöss.
Det gjorde det möjligt att följa aktiviteten kring vindkraftverket under både dag och natt. Forskarna kunde dessutom granska misstänkta kollisioner i efterhand och jämföra bilder från flera kameror för att bedöma vad som hade hänt.
Få kollisioner trots omfattande fågelaktivitet
Under försöksperioden registrerade systemet omkring 1,4 miljoner rörelsespår från flygande objekt. Av dessa klassificerades 21 procent som fåglar, medan övriga bland annat var insekter och flygplan.
Forskarna granskade därefter 782 misstänkta fallrörelser närmare. Totalt identifierades 22 möjliga kollisioner, varav två kunde bekräftas och ytterligare en bedömdes som en kollision med hög sannolikhet.
Antalet registrerade kollisioner var därmed lågt i förhållande till den omfattande fågelaktiviteten. En annan intressant iakttagelse var att de flesta misstänkta händelserna inträffade under perioder med relativt låg flyttaktivitet.
Det kan tyda på att faktorer som väderförhållanden och sikt har större betydelse för kollisionsrisken än enbart antalet fåglar som passerar. Samtidigt behövs fler studier för att kunna fastställa vilka faktorer som påverkar riskerna mest.
Eftersom undersökningen bara omfattade ett vindkraftverk under nio månader går det heller inte att dra generella slutsatser om kollisionsriskerna vid havsbaserad vindkraft.
Bättre kunskap kan minska riskerna
Att kunna följa fåglarnas rörelser mer detaljerat kan få betydelse för hur vindkraftparker planeras och drivs. Med bättre kunskap om när och under vilka förhållanden kollisioner inträffar blir det möjligt att utveckla mer träffsäkra skyddsåtgärder.
I Nederländerna kan vindkraftverk exempelvis tillfälligt bromsas eller stoppas när stora mängder flyttfåglar väntas passera Nordsjön. Genom att kombinera sådana prognoser med faktiska observationer kan åtgärderna på sikt anpassas bättre efter kollisionsriskerna.
Även tidigare studier har gett nya perspektiv på hur fåglar beter sig kring vindkraftverk till havs. Vid vindkraftparken Thanet utanför Storbritanniens kust registrerades sex kollisioner under två års övervakning. En annan studie vid Aberdeen visade att sjöfåglar ofta anpassar sina flygvägar och undviker rotorbladen.
Studierna har genomförts med olika tekniker och under skilda förhållanden, vilket gör resultaten svåra att jämföra direkt. Tillsammans bidrar de ändå till en bredare förståelse av hur fåglar rör sig i områden med havsbaserad vindkraft.
Fler studier behövs till havs
Nästa steg är att använda värmekamerorna vid fler vindkraftverk och under längre tidsperioder. Forskarna vill bland annat undersöka hur olika fågelarter beter sig och hur väder, sikt och årstid påverkar risken för kollisioner.
Det handlar också om att förstå hur fåglar använder områdena kring vindkraftparkerna. Vissa arter kan välja andra flygvägar, medan andra fortsätter att röra sig genom områdena. Sådana beteenden är viktiga att kartlägga för att förstå vindkraftens påverkan på fågellivet.
Med fler observationer från olika platser kan de modeller som används för att bedöma kollisionsrisker bli mer tillförlitliga. Det kan ge både myndigheter och energibolag bättre underlag när nya vindkraftparker planeras och befintliga anläggningar utvecklas.
Studien i Nordsjön visar framför allt att det nu går att samla in information som tidigare varit svår att få fram. Genom att följa vad som faktiskt händer kring vindkraftverken kan forskarna steg för steg bygga en tydligare bild av samspelet mellan fågelliv och havsbaserad vindkraft.
Gillade du detta? Då kanske du även är intresserad av:
> Hållbarhet blir en konkurrensfördel - så förändras företagens affärer
> Berggren: Klimatpolitiken knackar på styrelserummet
> Gamla resurser i nya roller – tre exempel på cirkulär innovationskraft
