Fossilfritt, Klimatmål, Podcast

COP31: När klimatpolitiken blir säkerhetspolitik

Publicerad: 2026-11-20 kl. 07:00

Oskar Ahnfelt om COP31

Nästan 200 länder ska enas om en gemensam framtid, trots att deras intressen här och nu ofta går isär. Det är kärnan i FN:s klimatmöte COP31 i turkiska Antalya. Vad står på spel, och vad betyder det för Europa och svenska företag?

COP31: När klimatpolitiken blir säkerhetspolitik
5:00

Klimatfrågan har fått fler dimensioner

Länge sågs klimatfrågan främst som en miljöfråga, men i dag är den tätt sammanvävd med både energisäkerhet och industriell konkurrenskraft. Rysslands invasion av Ukraina och Hormuzkrisen har gjort kopplingen tydlig för allt fler. 

Oskar Ahnfelt - 2023-1-1– Klimatfrågan, säkerhetsfrågan och konkurrenskraftsfrågan har växt ihop mer och mer. Det har blivit väldigt tydligt för alla hur viktig klimatfrågan är också utifrån andra aspekter, säger Oskar Ahnfelt, ansvarig för Public & Regulatory Affairs på Vattenfall. 

Det gör inte förhandlingarna enklare. För vissa länder handlar klimatpolitiken om att minska utsläppen, för andra om energisäkerhet, industrijobb eller ekonomisk utveckling. För några handlar den om att skydda en fossil export som byggt stora delar av deras ekonomi. 

Från åtaganden till handling 

Under COP30 låg fokus till stor del på ländernas klimatåtaganden. Nu handlar diskussionen i högre grad om att omsätta dem i konkreta åtgärder, samtidigt som FN:s rapporter visar att det blir svårt att nå 1,5-gradersmålet. Därför efterfrågas också höjda ambitioner.

Ordförandelandet Turkiet har lanserat ett eget mål, ”35 by 35”, där el ska stå för 35 procent av energianvändningen. Många länder driver samtidigt på för att klimatanpassning ska få större utrymme, och Oskar Ahnfelt ser det som en viktig men tung fråga.

– Vi skulle gärna se att man lägger ännu mer fokus på att minska utsläppen, så att man verkligen hittar rotproblemen.

Värt att läsa noga är också slutdokumenten. Om fossila bränslen ska fasas ut, fasas ner eller om världen ska ”övergå från” dem har diskuterats i många år, och valet av ord sätter ambitionsnivån.

– Det är ord, men det kan betyda ganska mycket. Det kommer jag att titta lite extra på, säger Oskar Ahnfelt. 

EU:s roll i ett splittrat fält 

EU har länge varit drivande i klimatfrågan och tar med sig ett etablerat system för att sätta pris på koldioxid till förhandlingarna. Det handlar framför allt om utsläppshandeln EU ETS och CBAM, en mekanism som ska förhindra koldioxidläckage. Liknande prissättning har införts i bland annat Kina, Korea och Storbritannien, och enligt Oskar Ahnfelt väntas EU driva på för att länka ihop marknaderna, en diskussion som redan förs med Storbritannien.

Samtidigt beskriver Oskar Ahnfelt startfältet som splittrat. Enligt honom skickar USA ingen officiell delegation, och vilka allianser som kan växa fram är oklart.

För Europa är frågan också ekonomisk. I Energy Plaza Podcast pekar Oskar Ahnfelt på att omkring 90 procent av de fossila bränslen som används i Europa importeras, till en kostnad av ungefär 4 000 miljarder kronor under 2025. I år väntas notan bli betydligt högre till följd av Hormuzkrisen. Enligt honom gör importberoendet att gasberoende industrier har svårt att konkurrera.

– Vi har inte de inhemska bränslena, så vi måste ställa om. Sättet att göra det är att investera i fossilfria alternativ, lösningar som sedan också kan exporteras.

Han beskriver omställningen som ett teknikrace där Kina har varit tidigt ute. Om Europa tar en ledande position och bygger upp nya industrier tidigt kan det ge konkurrenskraft på sikt, men den som missar tåget får svårt att komma ikapp. För svenska företagsledare blir därför den parallella diskussionen om EU ETS central. Där står Sverige, enligt Oskar Ahnfelt, ganska samlat bakom behovet av ett stabilt pris på koldioxid.

– Om COP kan hjälpa EU att driva i den riktningen blir styrelser som ska göra de här investeringarna tryggare i sina beslut, säger Oskar Ahnfelt. 

När kriser driver förändring 

Är det klimatmötena eller kriserna som har drivit utvecklingen framåt? Enligt Oskar Ahnfelt är svaret både och. Parisavtalet 2015 fick många företag att sätta netto noll-mål, men när verkligheten visar att omställningen också är rätt av kostnadsskäl får den ytterligare fart. Historiskt har kriser, från oljekriserna för 50 år sedan till varvskrisen i Sverige, ofta legat bakom stora förändringar.

Han jämför med den så kallade S-kurvan, där det länge händer lite innan utvecklingen plötsligt tar fart.

– Man överskattar hur snabbt ny teknik slår igenom, men underskattar hur omfattande förändringen blir.

Om det är vid COP31 som det lossnar återstår att se. Men frågorna som avgörs under mötet kommer att påverka Europas investeringsbeslut långt efter att förhandlingarna är avslutade. 

Gillade du detta? Då kanske du också är intresserad av:

> Podcast: COP31: Kan världen enas om en gemensam framtid?
> Därför följer elmarknaden El Niño och polarvirveln
> Därför hänger Sveriges elmarknad ihop med Europa

Ladda ner artikel som PDF

Vill du spara artikeln eller skriva ut den? Ladda ner artikeln via knappen nedan så skickas den direkt till din mejl.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!